Don't wanna be alone!

Åska, blixtar och spöregn.. Jag tycker sånt är otäckt.
För vissa låter det kanske helt dumt när någon säger att man är rädd för åska, men för min del låter det helt naturligt. Jag tror att det har att göra med barndomen, iallafall för min del. Jag spenderade ofta sommaren hos min pappa och han jobbade på som vanligt. Och det betyder att jag var ensam många gånger när ovädret drog igång. Hans hus ligger mitt i ingenstans och det finns inga hus precis bredvid. Jag minns att jag brukade lägga mig i sängen, drog täcket över mig och höll för öronen.. sen grät jag. Det sitter nog fast fortfarande på något sätt så när åskan drar igång så vill jag helst inte vara ensam. Jag kan tycka att det är mysigt med åska, men bara om jag har någon med mig. Annars så är jag nästan livrädd för ljudet och blixtarna som tränger in genom persiennerna..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design av Tasnim