Olika på många sätt.

En stor skillnad mellan mina två töser är behovet av närhet. Eya ville alltid ligga bredvid mig, gosa och mysa med mig medan Isra vill ha sin lilla frihet och mysa enbart när hon känner för det, inte om jag vill det. 

Så nu när Isra har fått feber (igen) så gråter hon och vill gärna att man bär henne, men hon vill inte ligga bredvid mig eller sitta i knät. Nyss vaknade hon och grät en massa. Ingenting som jag gjorde fungerade. Till slut somnade hon om igen, ensam i sin egen säng.

För mig känns det ledsamt men för henne är det precis så som hon vill ha det. På det sättet var det enklare med Eya som gärna låg bredvid mig när hon var sjuk. Vi gosade på soffan framför tv:n och jag kände att jag gav henne all uppmärksamhet som hon behövde för tillfället.. Med Isra känner jag mig inte som den där snälla mamman som tar väl hand om sitt barn som är sjuk. 

Jag får väl bara försöka vänja mig med tanken på att Isra är mer självständig och har inte ett lika stort närhetsbehov som Eya hade och fortfarande har. Men ändå kan jag inte låta bli att känna mig taskig och elak.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design av Tasnim