Nattskräck

Igår upplevde vi, för första gången, nattskräck med Isra. För er som inte vet vad det är så kommer här ett par korta utdrag från babycenter.com:

"Tekniskt sett orsakas det av partiellt uppvaknande från icke-REM-sömn, eller icke-drömsömn. Barnet som drabbas kan gny, snyfta, skrika, vara skräckslaget och kasta eller slå omkring sig. "Barnet verkar ofta förvirrat", säger Dr. Richard Ferber, författare till Solve Your Child's Sleep Problems och det är vanligt att barnet ser vaket ut men ändå inte är nåbart."

"En episod kan vara allt från 2-3 minuter till ungefär en halvtimme. Ett barn som har nattskräck kan inte lugnas. Det kan vara skrämmande för föräldrarna, eftersom det verkar som om försök att lugna och trösta inte har någon effekt alls."

Isra vaknade alltså ungefär en timma efter att vi lagt henne och skrek. Vi trodde att det var tänderna som spökade och att vi bara skulle behöva klappa på henne lite som vi alltid gör när hon vaknar till och gråter. Men nej, det hjälpte inte. Ingenting hjälpte. Hon skrek helt hysteriskt och slängde sig överallt. När vi bar på henne så slängde hon dig bakåt och med väldig kraft så det var svårt att hålla i henne. 
Vi provade med allt. Ge henne vatten, ta henne till ett annat rum, försökte sjunga med henne,försökte fånga hennes uppmärksamhet på olika sätt men ingenting fungerade. Hon skrek bara ännu mer när vi gjorde det. Hon betedde sig riktigt förvirrat och det enda hon skrek efter hela tiden var "mamma". Trots att jag bar på henne så tittade hon på mig och skrek förtvivlat efter mamma och typ tittade runtomkring sig. 
Till slut, efter 25 minuter, lugnade hon ner sig och och lyssnade på vad jag sa. Hon log lite, drack lite vatten och sen somnade hon i sin säng.

Det var en helt sjuk upplevelse och jag kan säga att rädslan och ångesten för att inte kunna göra något var otroligt jobbigt. Jag har en gång tidigare upplevt liknande med Eya, men inte lika "hårt". Där höll det i ungefär tio minuter och hon var helt okontaktbar. Slängde sig inte runt eller nåt, bara skrek. Även i min famn. Så det var tur att Salah var hemma nu när detta hände för det var han inte när Eya upplevde nattskräck. Och då visste jag inte ens om att sådant kunde förekomma. Kan ni tänka er hur livrädd jag var då? Det är hemskt med nattskräck.


Kommentarer
Postat av: Malin - Mamma till Isabell och Felize

Förstår precis hur du kände, Felize har haft lika! Men måste säga att du helst ska låta henne vara när hon skriker så, nattskräcken måste få "rida-ut" utan att man lägger sig i, gör bara saken värre. Barnen kommer inte ihåg vad som sker under natten med nattskräck utan är helt som vanligt dagen efter. Men att ta upp barnet, prata osv. gör allt värre har jag fått höra.

2012-02-26 @ 11:33:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design av Tasnim