Evig saknad...

När det gäller döden så har vi alltid varit ärliga och pratat med Eya om det. Vi har berättat att alla kommer att dö men förhoppningsvis när man blir gammal och grå. Vi har sagt att det är en naturlig sak som sker oavsett om man vill det eller inte.

Det som vi inte pratat med henne om är att man faktiskt kan dö som ung också. Och idag när hon pratade med sin farmor så sa hon "när jag blir vuxen så kommer mamma och baba att dö och då kommer jag att sakna dem". Mitt hjärta gjorde ont ett tag.
Det är bra att hon är lite "open-minded" och förstår att alla människor försvinner en dag, men samtidigt så kan hon inte förstå den känslan då hon aldrig upplevt den innan.

Den värsta smärtan som finns är när ens eget barn är ledsen och jag skulle aldrig vilja att någon av töserna upplever känslan av att förlora en förälder eller båda, trots att det är det mest naturliga att göra.
På något sätt känns det lättare ifall hon är äldre när det händer, men man vet ju faktiskt aldrig vad planen för ens liv är.
Och nu kan jag inte släppa den tanken och synen av två små töser som förlorar sina föräldrar. Det är helt sjuka tankar, jag vet! Men jag kan bara inte släppa det.

Inatt kommer jag nog att drömma mardrömmar om detta. Hoppas bara att jag inte vaknar i gråtande tillstånd som jag brukar göra när det gäller mardrömmar av detta slag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design av Tasnim